Jag ser att den här bloggen är min gnällventil. Alla inläggen är gnäll gnäll gnäll. Och här kommer ett till.

Jag är trött på att laga mat. Vilket gör att maten jag gör blir tråkig. Barnen har kommit in i en period när ingen mat duger hemma. Verkligen ingenting. Dem äter inte ens pannkakor som annars är en favorit. Vad sjutton ska jag göra för mat? Det enda jag gör är att laga mat, städa, plocka undan och byta blöjor känns det som. Oftast känns det fruktansvärt skönt att vara singel men en del dagar hade det varit så fruktansvärt skönt att få dela livets alla måsten med någon. Då skulle barnen få det lite roligare också, dem är för små för att släppa ut ensamma vilket gör att dem i princip aldrig får komma ut när jag hätmat dem på dagis för då måste jag fixa mellis, städa, laga mat eller handla, oftast flera av dessa dagligen. Vi åkte på magsjuka alla tre och sedan dess har jag verkligen ingen lust med någonting alls. Jag bara är och slösar bort min tid och känner mig som världens tråkigaste mamma. Vi åkte iallafall in till Kungälv i fredags och gick på marknaden som var där, kul att se lite folk.

Nej. Jag lär väl fortsätta byta sängkläder här. Suck. Tänk om man kunde få vinna ett års städning. Då kanske man skulle få tillbaka lusten att göra någonting om man hann med annat än städ, tvätt och matlagning varenda dag

Barnens pappa har friat till sin nya flickvän. Det ska bli väldigt intressant att se om han bjuder sina barn på bröllopet med tanke på att han skiter fullständigt i dem annars. Inte ett ljud ifrån karln sedan han träffade barnen i april. Inte ett ljud. Det är så sorligt.

ingen annan gör det? Barnens far leker pappa två gånger om året, föreningen är det en massa småtjafs i - folk som inte svarar när man försöker ringa dem och sedan får JAG skäll för att jag inte kommuncierar med personen ifråga, en person tar på sig jobb hon inte gör, en är sjuk och måste avgå väldigt snart, det är tjafs om väldigt mycket, jag blir så trött. varför förväntas jag stå ut med all denna skit?

Först skiter du i dina barn och sedan försöker du få det att låta som att JAG hindrar dig från att träffa dem. Fuck you säger jag om det. Jag har aldrig någonsin försökt hindra dig från att träffa dina barn. Det är ju du som hela tiden säger att du inte har råd. Men du har råd att åka på resor med din nya tjej och gå på bio osv osv osv. Det gäller ju att prioritera det viktiga här i livet.

med en vän. Då mina barns far inte längre bryr sig om sina barn, hans släkt har börjat sprida en massa rasistisk samt homofobisk propaganda så har jag varit väldigt kluven, jag vill att mina barn ska få chansen att lära känna sin släkt även på deras pappa sida, men pga det rasistiska och homofobiska skiten de börjat strö runt sig så vill jag inte att hon ska träffa dem. Jag vill att mina barn ska lära sig att det inte spelar någon roll hur man ser ut, vad man har för läggning osv. Jag vill att de ska lära sig att lära känna personerna och lära sig att det som spelar roll är om personerna är bra människor som visar andra kärlek och respekt. Min väninna sa då en väldigt intressant sak. Med tanke på att de säger emellanåt att de saknar mina barn men INGEN av dem säger skulle vi kunna få komma och hälsa på dem? Eller kan vi hjälpa dig med lite pengar så att ni kan komma hit? så kommer det förmodligen rinna ut i sanden ju längre tiden går. Jag har hur hemskt det än låter hoppas att hon har rätt. Att de fortsätter vara såhär ointresserade av mina barn. Jag gör inte ett smack för att förhindra dem från att träffa mina barn. Jag vet ju inte vad deras far säger till släkt och vänner om mig men jag vet ju att jag inte gör något för att hindra varken honom eller hans släkt från att träffa mina barn. Jag säger numer mina barn eftersom han inte är intresserad av dem längre.

Hur dum tror du egentligen att jag är? Tror du på fullaste allvar att jag skulle tro på att du tagit en random brud på stan och sagt till dina arbetsgivare att den här tjejen, hon skulle plats i erat gäng, hur dum tror du att jag är när du säger att du kanske har träffat någon men neeeej du känner henne inte. Ni har bara hånglat lite och du har ordnat jobb till denna fullständiga främling. Hur dum tror du att jag är egentligen?

Hur är du funtad som på allvar tror att jag ska bli glad när jag får ett mail där det står att du inte kan synas med någon som ser ut som jag gör? Och när man konfronterar dig säger du att du menade ju inte så. Nähä, men varför skrev du de orden då? Allvarligt talat?

Vet du något sorgligt? Vi var tillsammans i många år men inte ens en sekund har jag saknat dig sedan du flyttade. Inte ens en halv sekund. För den killen jag blev ihop med är död. Någonstans på vägen sista två åren fattade du beslutet att ta dina föräldrars och syskons absolut sämsta sidor och började använda dem själv, ställa dig och säga att du vill inte göra som din pappa och gå bakom ryggen på mig, att du kanske träffat någon men då har du ju gått bakom ryggen på mig. Du har på något ställe träffat en tjej som du lärt känna, som du hånglat med och som du ordnat jobb till. Då har di ju gått bakom ryggen på mig. När tyckte du det var en bra idé att vara otrogen trots att du sett hur ont det gjorde för din mamma och ditt syskon när de blev utsatta för otrohet? Trots att du så många gånger talat om hur lite respekt du har för din far pga det där. När?

Jobbveckan har varit skit med tre bråttomgrejer som skulle vara färdiga förra veckan typ.

Barnen har varit sjuka stup i ett så min lön ser hemsk ut, jag har alltså räkningar på 11000kr och jag får ut 9980kr. Och då har jag inte räknat med mat, blöjor odyl. Det är kallt och barnen bråkar så fort man ska gå ut eftersom de måste ha ett ton kläder på sig som tar en halv evighet att dra på dem.

Mina barns pappa vill träffa sina barn men att vi ska åka dit. Vi kommer inte ha råd att göra ett jäkla skit förrän tidigast när jag får aprillönen OM barnen är friska så jag slipper vabba. MIna föräldrar kommer hit i mars, jag hoppas de förbarmar sig över oss och hjälper oss med lite mathandling odyl. Annars vet jag inte hur vi ska klara månaden.

Livet har varit aningen turbulent. Jag avslöjade min man med att ljuga och vara otrogen så en flytt är genomförd, en skilsmässa är på gång, och diskussioner om hur vi bäst ska lösa vårdnaden av barnet. Jag har fått veta att han ljugit och snackat skit om mig inför släkt och vänner, hans alltså, lagom roligt att få höra. Fega kräk. Jag ser fram emot att kunna lägga allt det här bakom mig. Han dumpade förresten bruden han var otrogen med samma dag som han flyttade ut då han blev ihop med en annan tjej som bättre överrensstämde med att han vill ha ett tomt skal - det yttre har blivit det viktigaste som finns för honom i en relation. Om han är ihop med en snäll och bra personer skiter han fullständigt i nu för tiden. Nu är det kläderna, sminket och frisyren på sin trofé som är det viktigaste. Ja jag använder ordet trofé eftersom jag inte kan se seriöst på en person som dumpar någon om hon råkar ha mysbyxor på sig en dag istället för en stram håruppsättning, festsminkning dygnet runt och en tight sittande dräkt. Det osar 40-års kris här runt honom.