alla gnälliga människor jag har runt mig.

Varför blir någon sur på en annan för att denna person bara kan hjälpa till med en flytt någon enstaka timme? De tär ju åtminstone några timmar den första personen får hjälp att packa och bära grejer.

Varför ska andras pengaproblem hela tiden göras till våra problem? Gör något åt situationen. Sluta ät en massa skit och köpa en massa filmer, cds osv. Lägg undan dem pengarna till riktig mat istället så slipper ni ha dåligt med pengar i slutet av månaden pga taskig planering. Tänk på att månaden har oftast fyra veckor. Varför köper ni då lyxmat första veckan så att pengarna är slut sedan? Det är så jäkla idiotiskt korkat. Sedan ska det gnällas till alla så att alla ska veta hur synd det är om dem eftersom de har så dåligt med pengar.

Ingen bebis nu heller. Mensen kom igår. Wuhu. Så jävla roligt. Eller nej. Det är det ju inte. Jag hatar mens just nu. Mer än någonsin.

Och det är, var går gränsen för flytande föda?

är inte alltid lätt. Min far har betett sig rätt respektlöst emot hans fru. Jag tror jag har en av Sveriges tjurigaste pappor. Dvs inom hemmets fyra väggar. Han lappade till oss en gång när vi var små. Han bad syrran om ursäkt men inte mig.

Det var den gången och aldrig mer.

Men han är så fruktansvärt tjurig och grinig JÄMT när han är hemma och det inte är någon utanför familjen som är på besök. Han råkade putta ner äggkartongen i kylskåpet ner på golvet i påskas. Det var mitt och min mans fel. Eftersom våran mjölkkartong hade "puttat till hyllan som äggen stod på" som han sa. Om en mjölkkartong som står i kylskåpsdörren puttar till en hylla kan ju inte vi rå för. Hur skulle vi kunna veta att han har så förbaskat trångt i kylskåpet att man inte kan ha saker i dörrhyllorna? Särskilt när han ställt sitt eget j****a mjölkpaket där fast i ett annat fack.

Fick idag veta att en persons kompis mamma är intresserad av pappa. Försökte varna henne för hur pappa beter sig hemma men de tror inte på det, att jag överdriver, han är ju så snäll och häftig utanför hemmets dörrar. Så jag tänker just nu att varsågod. Bli ihop med min pappa så får vi se om fortsätter tycka att han är så översvallande snäll och häftig. Jag har varnat dig. Lycka till. Själv hoppas jag att pappa inte blir ihop med någon på LÄNGE nu. Jag vill slippa se honom behandla fler flickvänner illa.

inte varit rolig att ha runt sig de senaste dagarna.

Jag blev så fruktansvärt besviken när mensen började rinna så jag har varit sur, tvär, kort stubin.

Jag är inte stolt över det. Jag trodde verkligen att det äntligen var min tur.

Nu har jag ätit en medicin så bebisverkstan måste vänta 1,5 månad igen dessutom. Fuck.

Jag ser min väninnas mage växa. Jag blir sotis.

Jag har varit jätteirriterad på några vänner som hela tiden ska ösa över sina problem över alla runtomkring. Det ska alltid göras så att deras ekonomiska bekymmer ska bli andra bekymmer genom att snylta mat, kräva gratis skjutsande hit och dit och detta eviga gnällande. Är de med någon som råkar ha aningen bättre ekonomi än dem som är det moochi moochi direkt. Nu verkar den ena nästan vilja att jag och mannen ska köpa ett nytt kylskåp till dem. I helvete heller. Vi har knappt pengar så det räcker till oss själva. Jag ska inte behöva försörja den människan. Vi är inte släkt, vi är inte bästisar. Hade det inte varit för att det var mannens vän hade jag inte umgåtts med människorna ens.

Jag var övertygad om att den är gången hade det verkligen hänt. Men som på beställning kom mensen idag. Jag blev så besviken så jag faktiskt började gråta.

Ska jag aldrig få bli gravid? Vi har försökt i snart två år. Det händer inte ett skit. jag tvingas dagligen se andra gravida kvinnor. Gravida vänner. Vara glad för dem medan avundsjukan flammar med full kraft inmobords. Jag vill ju också. Och hur gärna jag vill skrika åt de som säger att snart är det ju vår tur att skaffa fram barnbarn till våra föräldrar att vi har f*n försökt i två år och det hände inte ett jävla skit. Men tack så mkt för att du påminde mig igen om att min kropp verkar oförmögen att ta till sig min mans spermier.

Den frustration när jag månad efter månad längtar, hoppas, försöker pricka in och månad efter månad kommer mensen. Hjärtat tar små glädjeskutt en del månader eftersom mensh********t kommer någon dag senare än vanlig men den kommer.

Jag ser kvinnor som är totalt olämpliga som mödrar bli gravida. Jag ser kvinnor som kommer bli jättebra mödrar bli gravida. Och allt däremellan. Men i min egen kropp händer ingenting.

Just nu känner jag mig mest värdelös, ful och fet. Mitt BMI ligger precis under gränsen för överviktig. Jag behöver förlora tio centimeter runt midjan. Oftast är jag hyfsat tillfreds med mig själv. Men när mensen kommer försvinner alla snälla tankar om mig själv och min kropp. Jag jobbar varje dag på mig själv. För några år sedan var jag djupt depremerad jämt. Ingenting gjorde mig glad. Idag mår jag jättebra. Är sällan ledsen, om man bortser ifrån min barnlängtan.