Det tog slut. Det gör lite ont, han var verkligen snäll och go men vi kan inte ge varandra det vi behöver och vill ha. Jag kan inte ge honom och han kan inte ge mig. Jag kan inte vara med någon som försöker tvinga mig att älska heller. Det går bara inte. Det kommer göra ont någon dag men det kommer att släppa och det är bättre nu än senare.

Och nu slipper jag störa ihjäl mig över öppna toalettlock ;-)

Jag har några veckor dejtat en person. Men jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag vill. Ena stunden vill jag bygga på det, nästa inte. Anledningen till att jag tvivlar och vacklar är att h*n inte har erfarenhet av egna barn, inte riktigt har full förståelse och plötsligt bara försvinner iväg, gnäller på om det finns något framme, jag prioriterar att umgås med mitt/mina barn i första hand så ja städningen kommer lite i andra hand. Missförstå mig inte, det är inte äckligt och skitigt här hemma. Det kan bli lite stökigt ibland bara. Vi kan ha bestämt att göra något ihop, sedan några dagar senare har h*n ändrat sina planer och går till en kompis eller liknande istället. Den jag är ihop med vill jag ska hålla sitt ord. H*n ska absolut umgås med vänner och familj men har vi bestämt något särskilt just en dag så vill jag veta att det är prio ett den dagen och det känns inte riktigt så nu. Och det är inte ok runt mitt/mina barn