Jag var övertygad om att den är gången hade det verkligen hänt. Men som på beställning kom mensen idag. Jag blev så besviken så jag faktiskt började gråta.

Ska jag aldrig få bli gravid? Vi har försökt i snart två år. Det händer inte ett skit. jag tvingas dagligen se andra gravida kvinnor. Gravida vänner. Vara glad för dem medan avundsjukan flammar med full kraft inmobords. Jag vill ju också. Och hur gärna jag vill skrika åt de som säger att snart är det ju vår tur att skaffa fram barnbarn till våra föräldrar att vi har f*n försökt i två år och det hände inte ett jävla skit. Men tack så mkt för att du påminde mig igen om att min kropp verkar oförmögen att ta till sig min mans spermier.

Den frustration när jag månad efter månad längtar, hoppas, försöker pricka in och månad efter månad kommer mensen. Hjärtat tar små glädjeskutt en del månader eftersom mensh********t kommer någon dag senare än vanlig men den kommer.

Jag ser kvinnor som är totalt olämpliga som mödrar bli gravida. Jag ser kvinnor som kommer bli jättebra mödrar bli gravida. Och allt däremellan. Men i min egen kropp händer ingenting.

Just nu känner jag mig mest värdelös, ful och fet. Mitt BMI ligger precis under gränsen för överviktig. Jag behöver förlora tio centimeter runt midjan. Oftast är jag hyfsat tillfreds med mig själv. Men när mensen kommer försvinner alla snälla tankar om mig själv och min kropp. Jag jobbar varje dag på mig själv. För några år sedan var jag djupt depremerad jämt. Ingenting gjorde mig glad. Idag mår jag jättebra. Är sällan ledsen, om man bortser ifrån min barnlängtan.