med en vän. Då mina barns far inte längre bryr sig om sina barn, hans släkt har börjat sprida en massa rasistisk samt homofobisk propaganda så har jag varit väldigt kluven, jag vill att mina barn ska få chansen att lära känna sin släkt även på deras pappa sida, men pga det rasistiska och homofobiska skiten de börjat strö runt sig så vill jag inte att hon ska träffa dem. Jag vill att mina barn ska lära sig att det inte spelar någon roll hur man ser ut, vad man har för läggning osv. Jag vill att de ska lära sig att lära känna personerna och lära sig att det som spelar roll är om personerna är bra människor som visar andra kärlek och respekt. Min väninna sa då en väldigt intressant sak. Med tanke på att de säger emellanåt att de saknar mina barn men INGEN av dem säger skulle vi kunna få komma och hälsa på dem? Eller kan vi hjälpa dig med lite pengar så att ni kan komma hit? så kommer det förmodligen rinna ut i sanden ju längre tiden går. Jag har hur hemskt det än låter hoppas att hon har rätt. Att de fortsätter vara såhär ointresserade av mina barn. Jag gör inte ett smack för att förhindra dem från att träffa mina barn. Jag vet ju inte vad deras far säger till släkt och vänner om mig men jag vet ju att jag inte gör något för att hindra varken honom eller hans släkt från att träffa mina barn. Jag säger numer mina barn eftersom han inte är intresserad av dem längre.

Hur dum tror du egentligen att jag är? Tror du på fullaste allvar att jag skulle tro på att du tagit en random brud på stan och sagt till dina arbetsgivare att den här tjejen, hon skulle plats i erat gäng, hur dum tror du att jag är när du säger att du kanske har träffat någon men neeeej du känner henne inte. Ni har bara hånglat lite och du har ordnat jobb till denna fullständiga främling. Hur dum tror du att jag är egentligen?

Hur är du funtad som på allvar tror att jag ska bli glad när jag får ett mail där det står att du inte kan synas med någon som ser ut som jag gör? Och när man konfronterar dig säger du att du menade ju inte så. Nähä, men varför skrev du de orden då? Allvarligt talat?

Vet du något sorgligt? Vi var tillsammans i många år men inte ens en sekund har jag saknat dig sedan du flyttade. Inte ens en halv sekund. För den killen jag blev ihop med är död. Någonstans på vägen sista två åren fattade du beslutet att ta dina föräldrars och syskons absolut sämsta sidor och började använda dem själv, ställa dig och säga att du vill inte göra som din pappa och gå bakom ryggen på mig, att du kanske träffat någon men då har du ju gått bakom ryggen på mig. Du har på något ställe träffat en tjej som du lärt känna, som du hånglat med och som du ordnat jobb till. Då har di ju gått bakom ryggen på mig. När tyckte du det var en bra idé att vara otrogen trots att du sett hur ont det gjorde för din mamma och ditt syskon när de blev utsatta för otrohet? Trots att du så många gånger talat om hur lite respekt du har för din far pga det där. När?